Mitt instrument

Mitt huvudinstrument är rösten, men som kompinstrument använder jag en cister, byggd av Hekki Rousu i Sollefteå. Instrumentet är en kopia efter Mathias Peter Krafft 1781. Förebilden har tillhört CM Bellman och finns i ordenssällskapet Par Bricoles ägo. Cistern kallades allmänt för citra eller zithra på 1700-talet och var instrumentet par préférence i den borgliga klassen. Framför allt trakterades det av damer och Bellman försörjde sig också delvis under 1760-talet på att ge unga mamseller lektioner i citraspel (det finns faktiskt inget som tyder på att Bellman spelade luta. Det är sannolikt en missuppfattning). I mitten av 1800-talet konkurrerades cistern ut av den spanska gitarren. Min cister är av så kallad svensk typ vilket innebär att den har den franska cisterns stora korpus (klanglåda) men engelsk stämmekanik. Instrument har 11 strängar och är stämt i a-dur. I diskanten finns tre parstämda strängar. Strängmaterialet är klavikordsträngar, tvinnad mässing i basen, slät mässing och järn i diskanten. Ackorden och melodin spelas i huvudsak på de fyra diskantsträngarna, de övriga strängarna används som basar. För den som är intresserad av Bellmans instrument finns mer att läsa i boken Citrinchen & Porträtt av Marianne Nyström (M. Nyström 1990) och för den som är intresserad av cisterns historia, Den svenska lutan av Tobias Norlind i Svensk tidskrift för musikforskning nr 17 (1935). Båda böckerna finns tillgängliga på Statens musikbibliotek. Som utgångspunkt för att lära mig att spela instrumentet använde jag en handskriven skola om 4 sidor folioformat från 1808 som tillhört Johanna M Höckert, också den hittade jag i Statens musikbiblioteks samlingar. Om du har frågor skicka gärna mig ett mejl så ska jag svara efter förmåga.